ysch nu mår jag riktigt dåligt... Gick o la mig med älsklingen men var tvungen att gå upp för jag har sån fruktansvärd abstinens... Det bara värker i hela kroppen, och jag kan inte sluta gråta överhuvudtaget... Men hur förklarar man för nån som inte haft ett sånt beroende hur jävla dåligt man mår så att dom förstår? Det går inte... Dom flesta säger bara att det e bara att bita ihop så går det över... Jo, visst, men vägen till att det går över är ett rent helvete! Jag önskar ingen denna fruktansvärda känsla. Jag vet att jag själv orsakat denna skit från första början men det känns så jävla onödigt nu! Jag är ju verkligen lycklig med Peter och allt e helt underbart verkligen! SÅ VARFÖR???? Som jag mår nu så undrar jag hur jag överhuvudtaget förtjänat en så fin kille som Peter... Hur jag ens har vänner i mitt liv... Jag förtjänar inte det alls! Känner mig bara som en äcklig jävla pundare!
Men hur dåligt jag än mår just nu, och jag vet vad som skulle få bort alla jobbiga känslor, så vill jag inte ha skiten... Jag skulle inte kunna göra så mot Peter eller alla mina vänner... eller mot mig själv... jag vill inte sjunka så lågt igen... jag ska vara stark och få folk vara stolta över mig! Min terapi är att skriva bort smärtan... Det e fortfarande jobbigt att prata om det ibland... Det går inte att förklara...
Nu ska jag krypa ner hos Peter och be om ursäkt för att jag bara gick ifrån... Men det går inte att ligga still när det kryper i hela kroppen... Och han behöver sin sömn... Stackarn fick gå upp tidigt idag och jobba... Jag verkligen älskar honom så det gör ont i kroppen.... fast på ett bra sätt... =)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaTvå veckor har ni nu haft Simon hos er utan att återlämna honom.
SvaraRaderaHur känns det att innerst inne veta att "hemlösa Azlan" faktiskt redan kan ha en ägare som är orolig över vart han tagit vägen och som nu inte får möjlighet att hitta sin katt? Hur känns det att innerst inne veta att "hemlösa Azlan" dessutom redan hade ett hem där han var om den ägaren inte hörde av sig?
Hur tänkte du och Peter egentligen när ni bestämde er för att ni skulle ha just Simon? När ni gick in för att läsa annonser på Efterlysningar istället för på katt säljes? När ni valde en katt där det redan i annonsen framgick att han hade ett hem att stanna i om ägaren inte dök upp?
Varför väljer man då aktivt ut en katt som har ett hem när det finns mängder av katter som saknar ett och hade behövt det? Det skulle jag gärna vilja att ni förklarar för mig eftersom ni gjort precis det. Varför inte stå upp för vad ni gjort och återlämna honom? Varför inte våga ta ett samtal med mig och förklara er? Verkligheten försvinner ju inte för att man stoppar huvudet i sanden.
Även du nu skulle ha varit ovetande till hur Peter fick med sig Simon härifrån så vore en normal reaktion att snarast till att återlämna katten hit när du väl fick kännedom om hur det gått till. Istället har ni båda valt att behålla Simon och göra er okontaktbara efter bästa förmåga. Varför gör ni så? Förklara det för mig och alla andra som undrar.
Inse följande; verkligheten i hur ni fått hem Simon försvinner inte. Stå för vad ni gjort och rätta till det ni kan!
Lämna tillbaka Simon & intyg!
För er som vill veta mer om vad som hänt finns information här:
http://bit.ly/l766Jp
http://bit.ly/lzJKK9