Det var några år sen jag bloggade sist. Tänkte att det var dags att ta upp det igen som en slags självhealing. Kanske dags att börja jobba med mig själv, även om jag mår bäst när jag får hjälpa andra. Kanske just för att mina egna problem känns så övermäktiga att jag inte orkar rota i det nu. Eller att all min kraft går åt att försöka hjälpa min lilla Janne. Janne som är min systerson känns mer som min egen son än nåt annat. Att se att han lider gör så fruktansvärt ont i min själ att jag önskar jag kunde ta hans smärta ifrån honom och ta den på mig själv.
Pratade med Anja förut i telefon och det var som att komma tillbaka till verkligheten. Jag kan gömma mig bakom skratt och skämt för alla utom henne. Det känns faktiskt bra för jag tvingas rannsaka mig själv på nåt sätt. Anjas ord är min lag... ha ha ha... nästan i alla fall. =)
Idag har jag en riktigt dålig dag... Tårarna bara rinner och jag kan inte hindra det... Tror inte jag vill inte hindra dom heller, bäst att få ut dom så att jag kan ta nya tag imorn. Ska nog vara glad att jag inte har några mediciner hemma... Litar inte riktigt på mig själv när jag mår så här.
Ska lägga mig i sängen nu och lyssna på lite musik... HIM, vad annars? =)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar