Ode to my children

Vissa människor ska verkligen inte ha barn, så enkelt är det. Min syster är en av dom. Jag kanske inte har fött Hannele och Janne men i mina ögon är dom mina barn ändå. Dom är otroligt vackra, intelligenta och ödmjuka. Det finns inget jag inte skulle göra för dom, till skillnad från deras biologiska mamma. Jag börjde bråka med henne idag när hon var här o hälsade på. Nu vill hon inte att Janne ska flytta hemifrån för att HON mår så dåligt och behöver ha någon som tar hand om henne. Har jag missförstått allt men ska inte föräldrarna ta hand om sina barn och inte tvärtom? Kanske jag som e tappad bakom en vagn eller nåt. Hon till och med erkände idag att hon klarar inte bo själv utan vill ha Janne där tills hon hittar en man istället. Jag blir så arg så jag bara skakar. Hur kan man säga en sån sak? Och stackars Hannele slängde hon ut för att hon inte ville ha barnen hemma då hon hade träffat en man. Hannele hittade sin trygghet här hemma hos mig istället. Jag saknar verkligen den tiden ofta när hon bodde här och vi lagade mat tillsammans och hade myskvällar framför tv med massa godis ochh chips o dricka. Och när vi vaknade på morgonen så koka vi kaffe och satte oss på balkongen och drack det och rökte våran morgoncigarett. Samma saker gjorde jag med Janne ett år senare. Janne har erkänt för sin gamla moster att han saknar tiden då jag stod i köket och lagade mat och hade på musik och gick och sjöng med. =) Så att så illa kanske jag inte sjunger iaf... eller så säger han så bara för att inte såra sin gamla moster. ha ha

Tänkte jag skulle åka o hälsa på Hannele nån dag här nu. Janne har tagit upp så mycket tid att jag har dåligt samvete för att Hannele inte fått samma uppmärksamhet. Men samtidigt så vet jag att hon har det bra med sin Dennis, annars hade hon talat om det. =)

Jobbade förmiddag idag med Anders och Eva. Anders blev överlycklig när jag sa att jag ska klippa av mig håret och bleka det blont igen. Han sa " du är så snygg i blont hår och så matchar färgen din intelligensnivå"... Det är väl ingen som tror att den gliringen gick obemärkt förbi? Nej då, Manne gav igen på många sätt ända tills han sa att jag nästan dricer honom till att bli en kvinnomisshandlare... ha ha ha... Jag kan va mycket trevlig! =) Jag och Eva gick i våran egna bubbla som vanligt och fnissade åt allt möjligt. Vi e som små fnittriga skolflickor ibland, eller ja, ganska ofta om man säger så. =) Man måste ha roligt... Och eftersom jag bara feströker så är ju hela livet en fest. =)

Efter jobbet var jag och tränade igen... Känns så otroligt skönt efteråt. Men vilken otrolig uthållighet jag har fått. Orkar mer än jag nånsin gjort förut. =) Jag kan bara jag vill... Känner väl att jag legat på latsidan alldeles för länge nu. Kanske till och med börjat växa upp... Eller neeee... kommer nog aldrig bli riktigt vuxen... ha ha ha.... man måste kunna sväva ut och bete sig som en total idiot ibland... =)

Har tänkt en hel del på min pappa idag. Undrar så hur mitt liv sett ut om han fortfarande hade levt. Hade det varit nån skillnad? Hade han hållt sig från alkoholen helt, eller hade han fortfarande varit en periodare? Det är så många frågor jag har som jag aldrig kommer få svar på tyvärr. Jag undrar ofta om jag hade haft en fortfarande bra relation med honom än. Jag saknar honom dagligen, vissa dagar mer än andra. Men på nåt sätt har jag ändå lärt mig leva med sorgen och smärtan efter hans död. Det här hade jag inte kunnat säga för två år sen, men jag vet samtidigt att han har det bra där han är nu. Och han finns med mig varje dag, på ett eller annat sätt. Vet att han vakar över mig och jag vill bara säga till honom att jag älskar honom så mycket och jag saknar honom så! Saknar hans sjuke humor som jag verkar ha ärvt! =) Önskar bara Hannele och Janne hade lärt känna sin morfar.