onsdag 21 april 2010

tunga tankar

Var lite väl optimistisk igår angående maten... den var jättegod när jag åt den... inte lika god när den kom ut igen... Fick inte behålla den heller... Men idag har jag fått behålla det jag ätit, känner mig bara mest mörbultad i kroppen. Det går över tills jag gifter mig. =)

Idag var det soc igen... Vad man tar livet för givet ibland... Varför inte bara stanna upp och njuta av det? Tänker man på det så har man det väldigt bra, det finns dom som verkligen lever i misär och mår dåligt och inte får nån hjälp. Jag har många att tacka för att jag lever idag. Med mitt gamla leverne så borde jag varit död flera gånger om. Det är en fruktansvärt skrämmande tanke för mig nu. Hur kan jag ha varit så nonchalant mot allt och alla? Samtidigt som jag avskyr den jag en gång varit, måste jag samtidigt vara tacksam. Det har gjort mig till den person jag är idag. Väldigt ödmjuk inför livet.
Vad snett och fel allt kan bli ibland... Kommer inte ihåg ens varför jag börja med all skit... vad var det som triggade igång allt egentligen? Jag har inget bättre svar än att jag mådde skit... Och ingen trodde mig... Kändes det som iaf... Jag vet idag vilka som alltid stått vid min sida, men man blir nog en stor egoist när man känner att världen är emot en... USCH!

Idag jobabr jag med mitt forna missbruk... lär mig nya sätt att tänka på varje dag... Undvika högrisksituationer... Undvika det som inte e bra för mig helt enkelt... Jag kan helt ärligt säga att jag mår bra idag... Tänker mycket på att om jag strykt med när jag ville, så hade inte Janne och Hannele haft nån kvar som bryr sig... Jag hade inte träffat min underbara Peter.. Det e otänkbart för mig idag... Jag är tacksam för livet! =)

jag sa idag på soc att det är en helt underbar känsla att dra i sig lite valium och morfin och svälja ner det med alkohol och slippa känna nåt... Men i samma andetag sa jag också att det är en ännu mer underbarare känsla att låta sig känna igen. Gå in i saker med öppna ögon och ett öppet sinne... Inte leva i en dimma, det livet är jag trött på. Jag kan ta beslut idag och veta att jag gör rätt, finns inget i min kropp som lurar mig i nåt igen. Att kunna älska igen, det e värt allt för mig! =) Jag har lärt mig leva igen... Och det finns några personer i mitt liv som hjälpt mig genom allt jobb... Ni vet vilka ni är! Och ni är underbara! =)

Peter... Du är en fantastisk människa och jag är så ofantligt glad över att ha dig i mitt liv! Jag älskar dig så otroligt mycket!!! =) pussss

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar